"Jag är allergisk"

Så står jag där och stirrar på ordet milk. Det finns mjölk i min tvål. På badrumstvålen står det mjölk och oliver, den i köket innehåller mjölk och honung. Åtminstone enligt texten på flaskan. Försöker läsa innehållsförteckningen också, men orkar helt enkelt inte. Hittar en tvål i skåpet som påstår sig vara för känslig hud, så jag byter till den.

Jag inser att det här inte är en långtidslösning, utan att jag i något skede får googla efter vegantvål eller åtminstone tvinga mig själv att läsa innehållsförteckningen i Sensitive-tvålen jag nu använder.

Det är förstås också möjligt att det inte alls finns mjölk tvålarna med milk & olive och milk & honey, utan att det bara är meningen att konsumenten ska associera till Kleopatra och hennes mjölkbad, men mina tankar går ju nu i andra banor.

Jag vet inte ens om jag reagerar på mjölk i tvål. Det är också frustrerande. Hela poängen med att jag försöker undvika precis allt som kommer från däggdjur är ju för att jag ska kunna få veta vad jag faktiskt reagerar på och hur jag reagerar. Så att jag sen kan välja vad jag vill äta eller använda trots en eventuell reaktion.

Och att jag ändå bara är lindrigt allergisk gör att jag kan unna mig lyxen att tänka så här. Jag kan utgå ifrån att jag kan testa mig fram, bara jag lyckas ta mig till en nollnivå först. Andra som är kraftigt allergiska lever ju med ett konstant hot om anafylaktisk chock och oförmåga att arbeta och det gör mig sur att tänka på att den här överkänsligheten har varit känd i flera år, men att våra mediciner, matvaror eller hygienprodukter ändå inte har vettiga markeringar.

I en FB-grupp läste jag ett inlägg av en olycklig pappa vars tonåriga son hade blivit biten av en fästing och drabbats av alfa-gal-allergi. Pappan rasade över en kalkonprodukt som visade sig också innehålla gris - som smakförstärkare. Efter maten kände sig sonen trött och gick och lade sig. Med tanke på att den allergiska reaktionen i allmänhet kommer först 2-8 timmar efter att man har ätit kött av däggdjur så var det tur i oturen att någon i familjen senare gick och tittade hur pojken hade det - i stället för att bara tänka att han som många tonåringar sover sent på morgonen. Han fick alltså antihistamin etc. i tid, så det hela slutade väl, men det kunde ha gått riktigt illa.

Sorgen kommer i vågor, men frustrationen - både för egen del och för alla dem som har det betydligt värre - börjar vara konstant.

Och samtidigt är den här omställningen med att identifiera som allergiker något jag inte riktigt klarar av att göra i en handvändning. En vecka efter att jag fick diagnosen köttallergiker anmälde jag mig till Ekumeniska Rådets höstmöte i Joensuu. Fem (!) dagar efter anmälningen sa det plötsligt pling i mitt huvud och jag fick komplettera min anmälan med beskedet att jag nuförtiden har en matallergi.

Jag har en matallergi.

Jag är allergisk.

Hej, jag heter Sara och jag är allergiker.