Allt är inte dystert, inte ens med alfa-galsyndrom. På vägen till mässan igår åt jag en andra frukost på ett kafé i Helsingfors och det gick hur bra som helst.
Nåja, jag glömde visserligen bort att beställa koffeinfritt kaffe för att jag koncentrerade mig så mycket på att komma ihåg att säga att min latte skulle göras på havremjölk - men jag hade inte minsta känning av koffeinet efteråt, så jag tror jag kan utgå ifrån att mina histaminnivåer inte stiger speciellt av lite koffein.
Men jag var ju hungrig också. Lite håglöst frågade jag kafépersonalen om de hade något veganskt. Jag tänkte att så här i centrala Helsingfors ska det väl gå.
Jodå, en viss ciabatta i disken var vegansk, så det gjorde ju valet enkelt. (De hade nog en vegansk wrap också, men jag är inte värst ivrig på wraps, så den fick vara.)
Sen satt jag och tittade dystert på min veganfralla en stund. Tog bilden ovan. Suckade. Tittade en stund till. Och fokuserade sedan på att attityden avgör mycket och högg in.
Döm om min förvåning när ciabattan faktiskt var saftig och god - inte alls så torr som den ser ut på bilden. I stället för något mer eller mindre äckligt veganmargarin* var det avocado på, vilket gav både smak och saftighet.
Så just nu känns det mer uppåt än neråt och det var kanske på tiden.
* Hemma har jag nu både Becels och Keijus veganalternativ och båda är betydligt bättre än Floras dito. Tack för tipsen!
Kommentarer
Skicka en kommentar