"Jag tar bara en kopp te"

Taket i Nationalbiblioteket i Helsingfors.

Idag hade jag ett möte på Nationalbiblioteket i Helsingfors. Vi skulle äta lunch på Unicafé Rotunda i bibliotekets källarvåning samtidigt som vi diskuterade idéer för ett ekumeniskt seminarium nästa år. Jag hade på förhand kollat in menyn för jag vet att det alltid finns ett veganalternativ bland luncherna på de matställen som hör till Helsingfors Universitets Unicafé.

Dessvärre var dagens veganalternativ en organisk tofusoppa med kokos och eftersom jag hade haft en allergisk reaktion mot något (ingen aning om vad) på morgonen ville jag inte äta tofu. Tofu finns nämligen på listan över mat med högt histaminvärde. Det skulle ju ha motverkat den antihistamin jag hade tagit för att få bukt på min oroliga mage och mina kliande händer. Så jag tog bara en kopp te i stället för soppan med tofu.

Efteråt gick jag och åt sushi, för det kan jag ju äta och det tycker jag om.

Med min nervskada har jag i alla år tänkt att det är viktigt att hålla humöret uppe, för benet mår inte bättre av att jag blir sur och bitter. Enligt samma princip vill jag unna mig sådant som jag verkligen tycker om och som jag fortfarande kan äta, för att tydligt markera att allt gott i matväg inte hör till det förflutna.

Jag hade också tänkt gå och handla vegansk tvål i Ruohonjuuri när jag nu befann mig i Helsingfors en vardag, men när jag steg in i butiken överväldigades jag av alla dofter och vände på klacken i stället. Det blir att försöka på nytt en annan dag, gärna en utan tidigare reaktioner, för sådant gör ju en trött. Idag kändes det bättre att bara acceptera att jag inte orkade ta itu med tvålarna den här gången. För min allergi blir garanterat inte heller bättre av att jag blir sur och bitter.