Alfa-galsyndromet har vänt upp och ner på min diet. Jag äter inte längre det jag brukade äta. Och jag märker att jag blir hungrig snabbare än förr. Eller oftare, kanske är rättare.
Det betyder att jag plötsligt behöver mellanmål titt som tätt.
En tallrik havregrynsgröt. Några ägg. Vispgröt. Och så havregrynsgröt igen. Och några ägg.
För att få mer variation i menyn testade jag häromdagen Valios Oddlygood havrebaserade "gurt" med blåbär. Som då låtsas vara som yoghurt, men inte alls är som yoghurt.
För det första kändes förpackningen sprickfärdig när jag skulle öppna den. När jag vred om korken kommer det faktiskt ut lite icke-yoghurt direkt. Men både gurt och yoghurt ska väl vara levande. Eller?
Jag häller upp cirka en deciliter i ett klart glas och smakar med en tesked. Inget hoppande i med båda fötterna här inte.
Konsistensen känns först lite ovan. Jag tänker "slemmig", men inser sen att det är fel ord. Den är bara annorlunda, helt enkelt.
Några skedar senare har jag slutat tänka på konsistensen och försöker i stället fånga smaken. Jo, det finns en smak av havre där - och blåbärssmaken är inte så stark som man kunde tro av färgen. Och så smakar det ju då inte yoghurt som man är van vid att den ska smaka.
Tja, jag kanske köper det här igen, tänkte jag. Om jag först äter upp resten också.
Men nu har det gått några dagar och jag har alltid valt ett annat mellanmål. Jag försökte fundera på att gurten kunde passa bra med flingor eller någonting. Lite crunch från Rice Crispies skulle kanske ha gjort den gott. Men hur det nu var så lockade det aldrig tillräckligt.
Så nu tar jag gärna emot tips på AGS-vänliga mellanmål. Anyone?
Kommentarer
Skicka en kommentar