Häromdagen försökte jag igen gå in i Ruohonjuuris butik i centrala Helsingfors för att handla veganska kemikalier, men vände igen direkt. Jag gick i stället till The Body Shop i Alberga i samband med ett tågbyte där. Allting kändes dyrt, men både doft- och ljudnivån i butiken var mycket trevligare än hos Ruohonjuuri och jag hittade lätt en hylla med veganprodukter.
Allt jag köpte var för all del inte veganskt, för somt hade honung eller bivax i sig, men jag var glad åt att en handtvål jag ofta använde förut (för att jag gillade doften och färgen passar bra i mitt badrum) fortfarande fanns i sortimentet och inte innehåller något jag inte tål.
Jag fick hjälpsam betjäning och varningen att de nog också säljer produkter med lanolin och det läppbalsam jag köpte kollade expediten ett varv extra så att jag kunde vara säker på att inte innehöll lanolin.
Inte helt rationellt undvek jag sedan att passera intill hyllan hon hade gestikulerat mot när hon talade om lanolinet när jag en stund senare gick ut ur butiken.
Efteråt har jag försökt analysera min reaktion och det är bara att erkänna att orsaken till min omväg för att undvika en hylla är rädsla. Jag är rädd för vad lanolin kan göra åt mig. Och jag känner mig försvarslös, för det räcker med att jag får salva med lanolin i på huden för att resten av min dag ska vara förstörd.
Det är skrämmande.
 |
| Ny look på schampohyllan. |
Nu har jag städat bort alla gamla schampoflaskor och i stället radat upp mina investeringar i veganschampo. Jag köpte också några sorter i resestorlek inför mina resor till Joensuu och Oslo i mitten respektive slutet av november, så jag inte behöver oroa mig över annat än maten i samband med de möten jag ska delta i.
Det var ju inte billigt att handla på The Body Shop, men det tog mig över en tröskel så att jag fick bort de produkter jag tidigare hade med mig i duschen. Nu känner jag att jag har mer tid på mig att orientera mig i den här nya kemikalievärlden och i nuläget känns det som rätt beslut.
Någonting som stör mig finns alldeles tydligt kvar här hemma, för jag sitter som bäst och känner mig rödblommig i ansiktet och vet om att jag har handflator och mage - så där som man gör när det inte direkt kliar eller värker, men allt inte heller är alldeles normalt.
Hoppas antihistamintabletten jag tog snart råder bot på problemet, vad det än var som orsakade det. Och hoppas jag snart kommer på vad det var jag åt eller rörde som jag inte borde ha ätit eller gjort, så att jag slipper hjärndimman också - för idag känner jag mig allt annat än alert.
Kommentarer
Skicka en kommentar