Farväl till biffen


24 september fick jag diagnosen. Alfa-gal-allergi. Jag försökte hantera det rationellt. Gick med i Allergiförbundet. Gick med i det svenska förbundet också, för där finns en avdelning för såna som jag, köttallergiker.

Nu har jag bytt till havremjölk i kaffet och ska se om det gör mig mindre trött. För tröttheten som jag trodde var stressrelaterad kanske har med oligosackariden alfa-gal att göra, den också. Ganska många AG-allergiker verkar reagera på mjölkprodukter med trötthet snarare än magknip och utslag.

Sorgen kommer i vågor.

Precis som inför diagnosen är jag kluven till min eventuella mejeriproduktsallergi. Det skulle ju vara härligt att slippa vara trött. Men det är så oändligt mycket som innehåller "spår av mjölk" och annat däggdjursbaserat. Å ena sidan, å andra sidan.

Så det går upp och det går ner. Lite väl mycket ner. Och ändå... För samtidigt märker jag att jag faktiskt tänker mer ekologiskt. Släcker lampor som tidigare hade fått lysa. Enligt någon bakvänd logik tycker jag uppenbarligen att jag ska satsa på allvar nu när ett fästingbett har gjort att jag måste avstå från rött kött.

Nya ord och termer. Som låghistamindiet. För jag kan kanske tåla lite kött (eller ens ost?) om jag annars ser till att jag håller histaminnivåerna låga. Ingen alkohol, ingen tonfisk eller annan fisk på burk.

Kommentarer