I dess coronatider gäller det att samarbeta. I mitt fall tog det sig idag i uttryck i att jag och grannfamiljen slog oss samman i en gemensam webbeställning från närbutiken. Vår butik har inte utkörning av varor, så man får plocka upp sina lådor med mat vid butikens lastningsbrygga vid överenskommen tidpunkt.
Det hela gick bra, tills jag efteråt skulle göra en räd in i butiken själv för att köpa några saker jag hade glömt att beställa.
Grannen, som inte lider av alfa-gal-syndrom, hade inte heller kommit ihåg allt. Hon bad mig att på samma gång köpa en lammstek till påsk åt dem.
Jag kollade alltså in köttdisken och hittade snabbt en låda med lammstek. På skylten stod det ett pris för "stek utan ben", men det som fanns överst i lådan såg ut att ha ben, så jag började flytta på stekarna. Precis när jag hittar en utan ben (som var det grannen ville ha), känner jag något klibbigt på händerna.
Köttsaft.
Jag stirrar på det röda och känner paniken komma stigande.
Jag vill inte ha en allergisk reaktion idag!
Vid ingången till butiken finns det handsprit, men det hjälper inte mig. Jag har våtservetter i fickan, men knappast hjälper det heller - och för att gräva fram dem måste jag sticka handen i fickan och då vet jag inte var jag har köttsaften...
Dags att be om hjälp, med andra ord.
Jag går raskt fram till köttdisken och ber att få tvätta händerna.
Det är inget problem alls: Köttmästaren visar genast var det finns en ho, pekar ut tvål och handpapper.
Jag tackar och medan jag tvagar händerna berättar jag att jag har blivit biten av en fästning och nu är allergisk mot allting som kommer från däggdjur. Förklarar att någon köttförpackning läcker och att jag fick köttsaft på händerna.
Allergibeskedet vet jag inte om han tar in - i dessa dagar kanske det är många som ber att få tvätta händerna med tvål i stället för att nöja sig med handspriten - men det där med köttsaft reagerar han på. Så när jag har tvättat färdigt får jag visa vad det var jag plockade med när jag blev klibbig så att han kan åtgärda problemet.
Sen ställer jag mig vid frysdisken och låter obehaget skölja över mig. Nu när jag har gjort vad jag kan för att förhindra en reaktion känner jag mig darrig.
Jag är plötsligt rädd för att handla.
Hela butiken känns farlig.
Till all tur får jag ett meddelande av grannen då. Är jag fortfarande i butiken? Kan jag i så fall köpa en sak till?
Det konkreta uppdraget som inte har med köttdisken att göra lugnar ner mig och efter den distraktionen handlar jag lugnt klart. Jag lyckas till och med köpa grannens påskmat, eftersom jag hittar frusen lammstek utan ben intill räkorna jag själv är intresserad av.
Men i framtiden blir säkert det mer webbshopping för min del i alla fall.
Kommentarer
Skicka en kommentar