Två steg tillbaka

Kaffe med mjölk och koffein till vänster, kaffe med havremjölk utan koffein till höger.

Knappt hade jag skrivit mitt förra blogginlägg förrän ett framsteg blev två steg tillbaka.

Det började med bekanta känningar under höger revben. Jag behövde inte ens titta i matdagboken för att veta att jag inte borde ha ätit något problematiskt alls den senaste tiden.

Det enda jag kunde komma på var koffein. Jag hade ju druckit en kopp kaffe som inte var decaf några timmar tidigare. Utan att äta något till, kanske det var problemet.

Men jag fick sätta detektiven i mig åt sidan och hantera nuet först. Jag skulle strax få ett samtal av en webbredaktör på Yle som ville göra en intervju om köttallergi. Det måste jag gå i land med. Det ville jag gå iland med.

Jag vill ju berätta om det här besvärliga som har drabbat mig i hopp om att det hjälper någon annan att få rätt diagnos eller - ännu hellre - undvika ett fästingbett och slippa hela problemet.

Så jag tog en litalgin mot smärtan och en antihistamin mot resten och tror att jag svarade helt vettigt på alla frågorna. (Här kan du läsa intervjun, den publicerades 17.11.2019.)

Emellanåt steg jag upp och vankade lite under intervjun. Det hjälper ofta att byta ställning när det gör ont. Eller kanske det är rättare att säga att man har svårt att vara stilla.

Nu efteråt undrar jag varför jag inte sa åt journalisten att jag hade ont. Jag vet bara att det inte föll mig in just då, jag var bara fokuserad på att klara av hela den besvärliga situationen, fast besluten att inte låta allergin hindra mig från att ge en intervju.

Efter intervjun kunde jag vila lite. Jag har lyckats äta också (potatis och kyckling, inget äventyrligt där) och för en stund sedan tog jag en antihistamintablett till, för nu kliar händerna också.

Kliar av vad? Ingen aning.

Kollade matdagboken och konstaterade att jag visst har druckit kaffe med koffein utan att äta något på samma gång för ett par dagar sedan. Utan att reagera.

Så just nu antar jag att det här är en kofaktorgrej igen. Något, låt oss kalla det X, som jag har rört eller som finns i ett tvättmedel eller något annat, reagerar jag på när jag också får i mig koffein.

Eller så var jag just så stressad inför intervjun att det i sig fick mig att inte kunna hantera koffeinet. För stress frigör ju också histaminer, förstås.

Och det betyder ju att det lätt kan bli en ond cirkel. Jag blir stressad för att det gör ont och om det gör att det känns värre så...

I något skede måste jag ta mig tid att kolla mina levervärden. För idag har smärtan vid revbenet varit värre än en enda gång sedan jag slutade med mjölken. Och jag har faktiskt inte tagit några risker med mitt ätande.

Men först får jag ta det lugnt. För det får man göra när man har en dålig dag. Sluta stressa och fokusera på att må bra. Äta havregrynsgröt till kvällsmat titta på en deckare i teve, kanske.

Det är skönt att veta att jag har nästa deadline först på måndag.