Facebook påminde mig idag om att den här dagen för två år sen var en av de där dagarna när jag fick en allergisk reaktion av kött och måste fara till sjukhuset i Ekenäs. Fast då trodde jag det var ett gallstensanfall. Bilden ovan tog jag av britsen bredvid min.
Idag publicerades också den intervju för Svenska Yle som jag skrev om häromveckan. Här är länken till intervjun. Jag har också lagt in den i länkgalleriet.
De senaste dagarna har gått ganska bra. Jag har sett till att jag har haft mina adrenalinpennor med mig och försöker låta bli att haka upp mig på att jag inte alltid vet vad det är som gör att händerna börjar klia och magen känns konstig. Det är det nya normala, uppenbarligen, och det äter mindre av min energi om jag inte sätter resurser på att vara detektiv precis hela tiden.
I stället försöker jag ta min antihistamintablett så fort som möjligt, rycka på axlarna och gå vidare.
Och så fortsätter jag att föra matdagbok för att kanske senare kunna hitta ett samband - om orsaken är något jag har ätit - när det känns att jag har mer resurser, ork och fakta att arbeta med.
Fotot från akuten är egentligen en bra påminnelse om att det trots allt är en stor välsignelse att veta vad det är man har för fel. Visst är det här med att vara allergisk besvärligt, men det är mycket mer hanterbart än att väckas av svåra magsmärtor utan att ha en blekblå aning om hur man kan förebygga det.
Kommentarer
Skicka en kommentar