Lunch på Pascal

Nordisk Ekumenisk Kvinnokommittés möte avslutades strax före lunch, men några av oss gick tillsammans till Pascal på Tollbugata på lördagslunch.

Jag hade studerat menyn på förhand och igen konstaterat att det fanns en rätt jag sannolikt kunde äta, nämligen Hjemmelaget landbrød med røkt laks, dill og sitronaioli servert med lun eggerøre. Jag kollade med servitören att aiolin säkert var äkta aioli och att brödet inte skulle få smör på. Inga problem att få den rätten garanterat mjölkfri, försäkrade han.

Efterrätten var ett större problem. Makronerna var ju i princip mjölkfria, men servitören konstaterade att de nog kunde innehålla spår av något som inte passade mig, så jag satsade på ett säkert kort i stället för att garanterat undvika problem på flyget hem. Min efterrätt blev alltså en hallonsorbet.

Tidigare var jag inte någon speciellt stor vän av sorbeter, men eftersom glass inte längre är ett alternativ har jag börjat uppskatta dem - och den här var faktiskt väldigt smakrik och fräsch.

Som vanligt försöker jag fokusera på att det som är positivt med den här allergin och sorbeter hör faktiskt till den kategorin. Det var säkert slentrian att jag alltid valde glass framom sorbet förr.

Torsdagens Frutti di Mare var också en ögonöppnare. Jag tycker ju om skaldjur, men brukade aldrig - alltså verkligen aldrig - beställa skaldjurspasta förr. Det var ju dumt av mig, så gott som det är!

På flyget hem fick jag igen nöja mig med nötter och Finnairs blåbärssaft, men det gick bra, det också. Så här i efterhand är jag lättad och lite förvånad över att hela Norgeresan gick så bra som den gick. Få se om Paris i januari går lika geschwint...