Hemulens moster


Varje höst byter jag ordningen på mina muminmuggar i skåpet. Jag ställer sommarmuggarna längst bak och plockar fram vintermuggarna i stället. Ofta kombinerat med en muggbild som den här på Facebook och konstaterandet att det är "dags att byta till vintermuggarna".

Jag brukar alltid börja säsongen med Hemulens moster, för den är min favorit bland vintermuggarna.

Så mycket är precis som förra året och året innan. Det är bara mjölken i min latte som har bytts ut mot havremjölk. Och kaffet som nu oftast är koffeinfritt. Inte för att koffein kommer från däggdjur, utan för att det - liksom choklad - aktiverar våra naturliga histaminer och därför kan förvärra en allergisk reaktion om och när den kommer.

I morgontidningen (just nu oftast New York Times) läste jag en kolumn av Frank Bruni. Han skriver om allt det han har lärt sig sedan synen på hans högra öga försämrades drastiskt över en natt på grund av en stroke i synnerven för två år sedan. Bland annat har han blivit mer lyhörd för alla de problem människor omkring honom har.

Samma effekt har jag märkt i samband med min nervskada. Jag vet nu hur orimligt tungt det kan kännas att be om hjälp när man behöver det. Det försöker jag minnas alla de dagar jag inte har problem med benet och det har - hoppas jag - sänkt min tröskel att aktivt erbjuda andra hjälp.

Frank Bruni skriver också om vikten av att vara positiv. Mycket av det som händer kan vi inte styra, konstaterar han, men vi har desto mera kontroll över vårt perspektiv och vår inställning.

Jag kan inte kontrollera vädret, men jag kan byta till vintermuggar och vara glad åt Hemulens moster.

Jag kan inte stänga av min allergi, men jag kan fokusera på allt det goda jag fortfarande kan äta. Jag kan vara glad åt varje dag jag inte behöver använda min adrenalinpenna eller ens ta antihistaminpiller - och det var faktiskt något jag fick glädja mig över hela veckoslutet.

Pastasåsen jag lagade på kycklingfärs igår blev misslyckad, visst, men den gick att äta och jag blev mätt och jag fick ingen reaktion. Och då gäller det att fokusera på att det betyder att det var en bra dag. I synnerhet som jag kunde gå till och från tåget till mässan utan problem.

Edit: Dessutom påminde Facebook mig om att jag för sex år sen precis hade drabbats av en vattenskada och var tvungen att tömma hela arbetsrummet för att golvet där måste orkas och läggas om. När man inte är mitt uppe i en vattenskada ska man komma ihåg att vara glad åt det! Alla dagar utan en vattenskada är bättre än de andra dagarna.


Kommentarer