Det fortsätter att ljusna. Häromdagen var jag i Åbo igen, åt vegansk lunch på Café Arken och gick sedan på kaffe med en faster. Det veganska alternativet på kaféet var en chokladmuffins som jag knappast skulle ha valt tidigare, men den var riktigt god.
Det är ju konstigt att det känns så bra att kunna göra precis samma sak som man har gjort tidigare -med viss modifikation, jag tog också te i stället för kaffe - men det är så mycket som har förändrats så det är viktigt att få göra "samma" också.
Att avstå från mjölkprodukter känns bara bättre och bättre. Jag känner mig mer energisk och börjar undra om jag har varit lite deprimerad också utan att fatta det, för trots att det är dystraste november just nu tycker jag att jag mår mycket bättre än på länge.
Och i en artikel i New York Times Magazine från förra året (jodå, har lagt till den till länkskafferiet) läser jag plötsligt att parasiten plasmodium som orsakar malaria har en massa alfa-gal i sig.
Texten fortsätter med att konstatera att vi människor producerar antikroppar mot alfa-gal precis hela tiden. I allmänhet inte i allergisk form, alltså, utan antimikrobiell form, för att åstadkomma en annan slags immunrespons.
"Mellan 1 och 5 procent av alla antikroppar i en människa, en anmärkningsvärt stor andel, är riktade mot alfa-gal, bedömer [Miguel] Soares [som är forskare vid Instituto Gulbenkian de Ciência i Oeiras i Portugal]. Målet för de här antikropparna är inte alfa-gal i biffen du kanske åt till middag, utan det alfa-gal som läcker ut från de mikrober du har i tarmarna."
Jag blir inte på det klara om jag i slutändan har bättre eller sämre skydd mot malaria som alfa-galallergiker men det låter ju som att jag sannolikt skulle få en allergisk reaktion om jag blev biten av en malariamygga och plasmodium försökte bosätta sig i mig. Fascinerande.
Kommentarer
Skicka en kommentar