Det finns många sätt att vakna, en del trevliga och andra mindre trevliga. Längst ner på min favoritlista just nu är känslan när man vaknar av att tungan är svullen.
Är det här början på anafylaxi? var min första tanke.
Följande var inte mycket bättre: Läste jag inte precis att medvetslöshet på badrumsgolvet är en del av många AG-allergikers första anafylaktiska chock?
Varför trodde jag att jag skulle börja det nya året med att inte sova med telefonen bredvid sängen? Jag brukar alltid ha telefonen bredvid sängen, men obekymrat lämnade jag telefonen på laddning i korridoren utanför sovrummet när jag gick och lade mig och gitte inte stiga upp och lägga den vid sängen när jag märkte det.
För jag har ju aldrig reagerat med svullen tunga förut.
Men det var förr. Nu kommer jag definitivt att se till att jag har telefonen vid hands om det behövs. Bor man ensam måste man se till att hjälp finns att tillgå på något sätt. Ett par grannar har nycklar till mig, så den biten behöver jag inte fundera på.
Så där ligger jag i sängen och känner efter om det är svårt att andas. Nej, inte tillsvidare. Okej, so far, so good. Vad är klockan? 5.30. Vad minns jag av det jag har läst om anafylaxi? Att blodtrycket sjunker plötsligt. Det är därför man tuppar av där i badrummet.
Känner jag av mitt blodtryck? Är jag darrig? Nej, inte tillsvidare.
Var har jag min epipen? På bokhyllan i korridoren. Precis bredvid telefonen, alltså. Där intill dosetten med medicinerna. Grejt.
Men inget blir bättre av att ligga här. Det är bara att ta skeden i vacker hand och stiga upp, resonerar jag.
Försiktigt sätter jag mig upp. Inget fall i blodtrycket.
Upp och ut i korridoren. Bra, det klarade jag också av. Tar kvickt en antihistamintablett. Tar telefon och adrenalinpenna. Konstaterar att inget annat än tungan känns riktigt fel.
På toaletten börjar näsan rinna. Mungiporna svider. Märkte av att mungiporna var ömma redan igår, tog en B-vitamintablett.
Men tungan verkar inte bli värre, så jag lägger mig igen - nu med allt trygghetsskapande inom räckhåll - och börjar detektivarbetet. Går igenom vad jag åt igår. Inga klockor ringer.
Jo! Jag drack äppelsaft av en ny sort. Upp igen, kollar i kylen. Men nä, inga ingredienser där som kan vara boven i dramat.
Söker på ordet tongue i den största FB-gruppen för AG-allergiker jag är med i. Får träff på träff på svullna tungor, tungor med utslag, tungor som inte klarar av het mat, kryddig mat, något annat än potatismos och ljummen kyckling, tungor som är det första symptomet, tungor som alltid det ena eller det andra. Väljer på måfå en av de svullna tungorna. Nej, inget där stämmer. Men följande ger napp i en kommentar: Har du kollat tandkrämen? För mig hjälpte det när jag bytte till vegansk tandkräm.
Jag borstade ju tänderna två gånger i natt! Först en gång som vanligt och sen tänkte jag - för att markera att vi har börjat ett helt nytt årtionde - att jag ska putsa tänderna ordentligt. Fram med tandpetare och tandtråd. Och efter det borstade jag på nytt.
Upp till badrummet igen. Läser innehållsförteckningen på tandkrämen. Glycerin.
Glycerin finns i det mesta i kosmetikväg, men kan framställas av antingen däggdjur eller växter. Det står glycerin på mitt veganschampo också. Där antar jag att det är växtbaserat. I tandkrämen utgår jag nu ifrån att det inte är det.
Vad vill du ha av det nya året? Vegansk tandkräm, uppenbarligen. Och att jag inte vaknar med svullen tunga igen.
Nu har det gått drygt två timmar sedan jag vaknade och tungan känns fortfarande fel i munnen. Urk och suck. Men blodtrycket har inte reagerat. Och jag kan andas helt normalt. Så kanske 2020-talet började helt bra i alla fall. Jag fick mig en allvarlig tankeställare. Och är bergsäker på att jag lärde mig läxan med en gång.
Nu ska jag faktiskt ta det här på allvar.
Jag börjar med att skriva en lapp på min Medpac som jag har adrenalinpennorna i.
På framsidan står det att jag är alfa-gal-allergiker och på baksidan finns mitt namn. Eftersom jag är en optimist finns där också mina kontaktuppgifter - om jag glömmer fodralet efter mig och någon vill se till att jag får tillbaka medicinerna.
På baksidan plitar jag dessutom ner samma allvarsrad som jag i många år har haft på låsskärmen på mobilen: ICE please contact a Catholic priest.
På mobilen är den texten nu lite kortare. För där står också Alpha-Gal Allergic.
Hej, jag heter Sara och jag är allergiker och det kan vara riktigt farligt.
Kommentarer
Skicka en kommentar