I tisdags var det jag försökte ge ett blodprov. Så här i efterhand, när jag inte är mitt uppe i den obehagliga upplevelsen, vet jag att det är ytterst osannolikt att jag fick någon minimal mängd heparin i mig.
I stället var det sannolikt en så kallad vasovagal reaktion, alltså en känsla av att man svimmar (en del svimmar på riktigt också) som orsakas av att blodkärlen i benen vidgas vilket leder till ett blodtrycksfall i kroppen.
Jag aldrig haft obehag av att se blod förut, inte ens mitt eget, men även mitt undermedvetna har ju fått sig en törn av den här allergin, så det känns helt rimligt att tänka att jag känner mig mer sårbar nu än förr.
Situationen blev inte heller bättre av att jag hade lämnat bort kaffet till frukost och bara druckit ett glas apelsinjuice.
Sen hade jag ju tänkt gå och få undan blodprovet igår morse, men min tidtabell ändrades så jag blev tvungen att skjuta upp försök två till nästa vecka. Det kanske var riktigt bra, så hinner jag bearbeta upplevelsen och (förhoppningsvis) minimera risken att jag reagerar på samma sätt igen.
Jag försöker ta till mig två saker av det som hände.
För det första insikten om att jag faktiskt måste kolla alla läkemedel på förhand, i synnerhet sådant som ges intravenöst. Den här allergin är inte att leka med.
För det andra att jag mår sämre om allt jag gör är väntar på nästa anfall eller låter mig själv tro att allt är farligt.
Efter blodprovet tillbringade jag dagen i Helsingfors, gick på kafé och deltog i ett möte och gjorde allt jag hade tänkt göra innan jag tog tåget hem till Karis igen.
Inga problem alls. Enda gången jag drog fram gasmasken ur väskan var för att visa den åt en vän.
Igår gjorde jag också allt jag ville, inklusive besök på både kafé och restaurang. På Robert's Coffee i köpcentret Sello i Alberga blev jag förvånad eftersom de inte hade något veganskt alternativ färdigt, men personalen sa att de kan fixa något salt som jag kan äta.
Det råkade inte vara någon kö alls efter mig, så jag och kafépersonalen hade tid att diskutera vad jag kan äta och vad jag inte kan äta. Efter noggrann genomgång av alla ingredienser (jag fick bl.a. läsa innehållsförteckningen i den remouladsås de använder) visade det sig att jag kunde äta deras laxsmörgås med ägg.
God var den också, så det kafébesöket blev riktigt lyckat.
Senare på dagen var jag igen i Sello och behövde äta något (ännu) matigare innan jag tog tåget hem. Jag har tidigare tyckt restaurangutbudet i just det köpcentret är förbryllande och efter att förgäves ha försökt hitta två olika italienska restauranger gav jag upp och gick till O'Learys.
Där fick jag också oändligt vänlig service och en AG-vänlig version av den kycklingsallad som fanns på lunchmenyn till lunchpris.
Idel positiva upplevelser, med andra ord.
Jag har till och med klarat mig med bara en antihistamintablett per dag de senaste dagarna.
Det kanske har hjälpt att jag har slutat ta B-vitamintillskottet som jag har tagit (lite oregelbundet) den senaste tiden. Jag råkade nämligen se att det står "magnesiumstearat" i innehållsförteckningen.
Lite naivt hade jag litat på att det står "vege" på burken och på att produkten påstås vara tillverkad endast av växtbaserade beståndsdelar, men nu har jag e-postat företaget bakom produkten för att få veta varifrån deras magnesiumstearat kommer.
Min huvudsakliga plan just nu är i alla fall att försöka låta bli att tänka på alfa-gal så mycket jag bara kan. Det hoppas jag ger mig lugnare dagar.
Det betyder också att jag ska försöka tänka så lite som möjligt på histamin.
Tidigare i veckan surfade jag nämligen på diverse webbsidor och FB-grupper kring histaminintolerans. Och det var mycket som inte alls stämde in på mig, så jag utgår nu ifrån att det inte är det som är problemet.
I stället ska jag försöka äta allt sådant som jag tycker om som jag inte är direkt allergisk mot och glömma allt annat AG- och histaminrelaterat. Jag tänker till exempel varva (koffeinfritt) kaffe med te enligt vad jag har lust att dricka, inte enligt att jag ska försöka undvika kaffe helt och hållet.
I stället var det sannolikt en så kallad vasovagal reaktion, alltså en känsla av att man svimmar (en del svimmar på riktigt också) som orsakas av att blodkärlen i benen vidgas vilket leder till ett blodtrycksfall i kroppen.
Jag aldrig haft obehag av att se blod förut, inte ens mitt eget, men även mitt undermedvetna har ju fått sig en törn av den här allergin, så det känns helt rimligt att tänka att jag känner mig mer sårbar nu än förr.
Situationen blev inte heller bättre av att jag hade lämnat bort kaffet till frukost och bara druckit ett glas apelsinjuice.
Sen hade jag ju tänkt gå och få undan blodprovet igår morse, men min tidtabell ändrades så jag blev tvungen att skjuta upp försök två till nästa vecka. Det kanske var riktigt bra, så hinner jag bearbeta upplevelsen och (förhoppningsvis) minimera risken att jag reagerar på samma sätt igen.
Jag försöker ta till mig två saker av det som hände.
För det första insikten om att jag faktiskt måste kolla alla läkemedel på förhand, i synnerhet sådant som ges intravenöst. Den här allergin är inte att leka med.
För det andra att jag mår sämre om allt jag gör är väntar på nästa anfall eller låter mig själv tro att allt är farligt.
Efter blodprovet tillbringade jag dagen i Helsingfors, gick på kafé och deltog i ett möte och gjorde allt jag hade tänkt göra innan jag tog tåget hem till Karis igen.
Inga problem alls. Enda gången jag drog fram gasmasken ur väskan var för att visa den åt en vän.
Igår gjorde jag också allt jag ville, inklusive besök på både kafé och restaurang. På Robert's Coffee i köpcentret Sello i Alberga blev jag förvånad eftersom de inte hade något veganskt alternativ färdigt, men personalen sa att de kan fixa något salt som jag kan äta.
Det råkade inte vara någon kö alls efter mig, så jag och kafépersonalen hade tid att diskutera vad jag kan äta och vad jag inte kan äta. Efter noggrann genomgång av alla ingredienser (jag fick bl.a. läsa innehållsförteckningen i den remouladsås de använder) visade det sig att jag kunde äta deras laxsmörgås med ägg.
God var den också, så det kafébesöket blev riktigt lyckat.
Senare på dagen var jag igen i Sello och behövde äta något (ännu) matigare innan jag tog tåget hem. Jag har tidigare tyckt restaurangutbudet i just det köpcentret är förbryllande och efter att förgäves ha försökt hitta två olika italienska restauranger gav jag upp och gick till O'Learys.
Där fick jag också oändligt vänlig service och en AG-vänlig version av den kycklingsallad som fanns på lunchmenyn till lunchpris.
Idel positiva upplevelser, med andra ord.
Jag har till och med klarat mig med bara en antihistamintablett per dag de senaste dagarna.
Det kanske har hjälpt att jag har slutat ta B-vitamintillskottet som jag har tagit (lite oregelbundet) den senaste tiden. Jag råkade nämligen se att det står "magnesiumstearat" i innehållsförteckningen.
Lite naivt hade jag litat på att det står "vege" på burken och på att produkten påstås vara tillverkad endast av växtbaserade beståndsdelar, men nu har jag e-postat företaget bakom produkten för att få veta varifrån deras magnesiumstearat kommer.
Min huvudsakliga plan just nu är i alla fall att försöka låta bli att tänka på alfa-gal så mycket jag bara kan. Det hoppas jag ger mig lugnare dagar.
Det betyder också att jag ska försöka tänka så lite som möjligt på histamin.
Tidigare i veckan surfade jag nämligen på diverse webbsidor och FB-grupper kring histaminintolerans. Och det var mycket som inte alls stämde in på mig, så jag utgår nu ifrån att det inte är det som är problemet.
I stället ska jag försöka äta allt sådant som jag tycker om som jag inte är direkt allergisk mot och glömma allt annat AG- och histaminrelaterat. Jag tänker till exempel varva (koffeinfritt) kaffe med te enligt vad jag har lust att dricka, inte enligt att jag ska försöka undvika kaffe helt och hållet.
Kommentarer
Skicka en kommentar