Utmattad

Jag är sjukledig.

Inte på grund av AG eller andra mag-tarmbesvär, inte ens på grund av coronavirus, utan för att jag är utmattad.

Webbplatsen Overload - om utmattning lanserades häromveckan för att samla information om utmattning på svenska för finländska förhållanden. Sanna Karlsson som har byggt sajten är en f.d. kollega, så jag kollade förstås in vad det blev av hennes projekt.

Och insåg att det är hög tid att dra i bromsen.

Jag kunde nämligen konstatera att jag är inne i prodromalfasen, det som Sanna kallar riskfasen. Jag sover sämre, är mer lättretlig, behöver mer tid för att återhämta mig...

(Jag kanske borde ha insett det redan när jag skrev det här, men bättre sent än aldrig.)

Så i stället för att bara fortsätta köra på bokade jag tid hos min läkare.

Jag tittade i kalendern först, det ska medges. Två fullbokade veckor och så en vecka i Skåne och Köpenhamn.

Fast coronaviruset gjorde ju att den planerade resan inte skulle bli av. Och de två fullbokade veckorna kunde inte hjälpas.

Min läkare tyckte nämligen genast precis som jag. Vad tacksam jag är över att ha en läkare som jag har gått hos med alla mina olika krämpor i över tio års tid. En som vet att jag inte ber om sjukledigt om det inte behövs. En som lyssnar och förstår. Som tar mig på allvar men också kan skratta åt mig när jag är fånig.

Just nu hoppas jag att det räcker med tre veckor sjukledigt.

Att jag hinner vila upp mig ordentligt. Komma över den psykiska belastning som alfa-gal har inneburit. Minska stressfaktorerna i vardagen.

För idén med att vara sjukledig nu är att förhindra att jag går i väggen helt. Jag vill inte känna igen mig i akutfasen.

För där är jag inte nu. Jag kan göra en massa saker. Skriva blogg, handla, laga mat, föra sammanhängande samtal...

Men allt "kostar" mer än det gjorde förut.

Ingenting är gratis längre. Allt kostar en sked.

Jag läste om skedarna i spoon theory första gången för några år sedan (här, tror jag - men här hittar du en bra förklaring på svenska) och har under de senaste åren märkt att mitt standardantal skedar har minskat.

Jag har mindre resurser att ta av och nu har jag varit för slarvig med hushållandet med mina resursskedar.

Eller kanske slarvig är fel ord. Jag har snarare varit optimistisk. Jag har låtsats att jag kan bestämma över antalet skedar själv.

Och så fungerar det ju inte. Det är hela poängen med spoon theory. Att man har ett visst antal skedar och då gäller det att välja vad man använder dem till och när.

Nervskadan* i benet tog vissa skedar ifrån mig för gott och begränsar vilka skedar jag kan använda i andra sammanhang.

Alfa-galsyndromet har minskat skedarna ytterligare. Vissa dagar har nästan all min energi gått åt till att lära mig att leva ett nytt liv. Ett liv utan mjölkchoklad.

Det glutenfria livet kostar betydligt mindre, men då och då knycker det en sked, det också. Förstås när jag är minst förberedd på det.

Sen finns ju andra stressmoment i livet också.

Som coronaviruset då. Det här med att man nu måste leva med tanken "Jag kan vara en smittspridare" i bakhuvudet precis hela tiden.

Semestern som jag såg fram emot som inte blev av.

Ögonläkaren som jag blev tvungen att avboka.

Framför allt att jag inte har någon aning om när jag nästa gång kan gå i mässan. Det var mässa här i Karis i lördags, men igår kom beskedet att de offentliga mässorna är slut även i Finland. S:t Henrikskatedralen är öppen, men mässorna firar prästerna privat. Och jag är inte i Helsingfors, så jag kan inte ens gå till kyrkan för att be.

Det bidrar till att jag känner mig ungefär lika tom som butikshyllorna när de hamstrande horderna har passerat.

Som företagare känns det väldigt, väldigt konstigt att svara på e-post och SMS med "Nej, tyvärr, jag är sjukledig (men det är inte corona, till all tur) så jag kan inte översätta text X".

Till den kund som jag borde ha jobbat för bland annat den här veckan skrev jag redan förra veckan och beklagade. Jag berättade också att det handlade om utmattning.

Jag blev oändligt glad åt att få ett förstående svar. Det var i och för sig inte förvånande av just den kunden, men det värmde ändå.

Andra kunder, de som nu försöker boka in nya jobb hos mig, får bara beskedet att jag är sjukledig.

I stället ska jag fokusera på att ladda batterierna. Jag ska vila ögon och öron.

Jag ska gå ut på promenad varje dag, har jag tänkt. Jag minns inte när jag senast har varit ute på promenad fyra dagar i sträck hemma i Finland, men idag var det fjärde promenaddagen på raken för mig.

Framför allt ska jag försöka vara snäll med mig själv.

Och komma ihåg att be om hjälp när det behövs, hur svårt det än kan kännas.


* Sedan år 2010 har jag haft en nervskada i ljumsken som påverkar mitt högra ben. Den har skrivit om här och här och här på bloggen I min Faders hus och här och här på den här bloggen.