Motigt att äta ute

Helsingfors nya centrumbibliotek Ode.

Gårdagen började bra, med sushi till lunch. Det har jag lärt mig att jag kan äta, bara jag undviker sushi med sås på, för det orkar jag inte sätta mig in i vad de har satt i såsen.

Att välja ett kafé som serverar decaf kaffe och har bra havremjölk är inte heller svårt i centrum av Helsingfors.

Det var när jag skulle äta middag före kvällsmässan och församlingsrådsmötet som det blev motigt. Jag hade nämligen tänkt äta på restaurangen i centrumbiblioteket Odes bottenvåning, där har jag kunnat äta tidigare. Men det är inte längre lunchtid och ingen av de rätter som serveras på kvällen passar mig.

Jag går till en närbelägen indisk restaurang, för jag vill helt enkelt inte ha en portion sushi till. Jag blir glad när jag ser att det står "M, G" efter en av rätterna på menyn: mjölkfri och glutenfri, precis vad jag vill ha.

Men jag kollar för säkerhets skull med personalen innan jag beställer, så att det säkert blir rätt. Och det är likaså bra, för det visar sig att den currysåsen har "lite grädde i". (Man undrar vad de tror att M:et står för i så fall?!) Jag blir erbjuden en lammcurry i stället. Tack, men nej tack, får är däggdjur.

Jag går vidare, men inser att tiden har gått åt till att studera menyer och diskutera däggdjur, så jag nöjer mig med en fruktsaft på en juicebar och tänker att jag borde ha ätit laxsalladen på Ode i alla fall.

Efter mötet är jag förstås hungrig, så jag går från kafé till kafé och studerar menyerna på Böle station i väntan på att mitt tåg ska gå.

Jaha, här skulle jag kunna äta en vegansk sallad med couscous och bönor. Precis vad jag inte vill ha. Jag går in i en matbutik, tittar på frukterna i disken och konstaterar att det inte är det jag vill ha heller. Jag vill ha ett varmt mål mat, inte en banan.

Just som jag resignerat tänker att jag får hälla i mig reservpåsen med blandade nötter som jag har lärt mig ha i väskan ser jag en Picnic-skylt. På en annan Picnic har jag tidigare fått en specialportion sallad, kanske det kan låta sig göras igen.

Jag lägger ut texten om vad allt jag är allergisk mot och frågar om jag kan få ugnspotatis utan gräddfilssåsen. Visst, inga problem. Den unga kvinnan i kassan föreslår genast guacamole i stället, för så gör många av deras veganska kunder. Hon erbjuder mig också glutenfritt fröknäckebröd, men det tackar jag nej till, eftersom jag äter en hel del av den varan hemma.

Och så kommer det sig att jag en stund senare stiger ombord på tåget hemåt, mätt och varm i magen, efter att ha ätit min portion med ugnspotatis och sallad utan allergener.