Nu har jag levt glutenfritt i två veckor och mår mycket, mycket bättre.
Händerna pirrar inte och kroppen känns "normal" igen för första gången på länge.
Ögonen bråkar visserligen fortfarande, eftersom jag inte har ett enda par glasögon som är helt rätt. Dessutom verkar det som om min syn fortfarande förbättras: jag tycker att jag varje dag ser lite längre med mina svagare glasögon, vilket känns förbryllande.
Men nästa vecka blir det ögonläkare (om inte coronaviruspandemin får myndigheterna att avråda från resor inom Nyland) så då blir det bättre på den fronten också.
Övergången till glutenfritt har känts nästan obemärkt. Jag har ätit en hel del potatis, för det tycker jag om, men också glutenfri pasta.
När jag kokade Barillas glutenfria tagliatelle första gången var jag inte glad eftersom pastavattnet luktade väldigt unket, men det visade sig att den lukten inte alls fanns med i smaken och när man hade hällt av vattnet gick lukten om också.
En motgång har jag gått på. Häromdagen köpte jag Sempers glutenfria minibaguetter och gladde mig åt nygräddat bröd till frukost idag.
Till all tur har alfa-gal gjort mig bättre på att kolla innehållsförteckningen, för där fanns ju den förhatliga mjölken med. Bara att stänga av ugnen och försöka lära sig att alltid, alltid, alltid vända på paketet redan i butiken.
Och komma ihåg att jag kanske mår bättre, men det är bara tack vare att jag nitiskt undviker alla däggdjursprodukter.
Och så köpte jag mer glutenfritt knäckebröd av olika slag. För det är slut i frysdisken på mitt nya favoritbröd, Pirkkas glutenfria havrehjärtan.
Kommentarer
Skicka en kommentar