När jag var hos läkaren med min värkande rygg före jul passade jag på att be att få kolla upp mina leverenzymer och ta blodprovet för alfa-gal på nytt.
Igår eftermiddag hade jag telefontid till min läkare och fick höra hur det stod till.
Ett leverenzym (närmare bestämt GT eller gamma-glutamyltransferas) var fortfarande förhöjt - och var de facto nu högre än för två år sedan, när det var förhöjt för första gången - så det ska vi följa med i fortsättningen också, eftersom jag har sett att flera andra AG-patienter har rapporterat förhöjda levervärden. Mitt alkoholintag är ganska exakt noll, så det är i alla fall inte förklaringen.
Glädjande var däremot att mitt IgE-värde för alfa-gal, alltså allergivärdet, hade sjunkit sedan diagnosen i september. Då var det över 8, nu var det 3,0!
Det känns som en framgång - inte för att allergigraden uppenbarligen direkt korrelerar med IgE-värdet, utan för att jag tror att det går hand i hand med att jag ger min kropp en chans att läka efter två år av odiagnosticerad allergi.
(Kanske GT-värdet också har börjat sjunka nästa gång det mäts. När det mättes första gången var det ju - enligt vad jag tror - kort efter att jag hade fått smittan av en fästing. Åtminstone var det kort efter att jag började få symptom.)
I fråga om IgE-värdet för alfa-gal finns det uppenbarligen en signifikant andel falska positiva, d.v.s. att man uppvisar IgE för alfa-gal utan att få reaktioner på kött eller mjölkprodukter, så diagnosen får man bara om testet ger utslag och man också uppvisar allergiska reaktioner. I den här podcasten talar dr Scott Commins bland annat om testet för alfa-gal.
Ett lägre IgE-värde är i vilket fall som helst en bra start på ett nytt år och ett nytt decennium. Jag har börjat ett nytt liv och min kropp signalerar att jag klarar av det här. Att värdet har sjunkit känns som ett kvitto på att jag gör något rätt nu. En klapp på huvudet för att jag avstår från mjölkchoklad och firar med marmelad i stället.
För visst har år 2019 varit ett år av enorma omställningar för mig. Jag tänker på min svägerskas reaktion när jag tackade nej till kaffe och drack te i stället. Vi hade precis avhandlat det faktum att jag inte kan äta mjölkchoklad längre. Hennes min var obetalbar när hon försökte få grepp om en sådan 180-graderssväng. Men sen brast hon ut i skratt och konstaterade: "Han där uppe har humor!"
Och det är så jag ska ta mitt liv med alfa-gal år 2020. Med humor!
Kommentarer
Skicka en kommentar