Idag är det tredje söndagen i advent. Gaudete-söndagen, efter ingångsantifonen Gaudete in Domino Semper. Gläd er alltid i Herren.
För mig började den inte precis med glädje.
Den började med en vansinnig smärta i ryggen. Hela natten var bara tortyr.
Lite före två inatt tog jag en litalgin. Lite senare tog jag panadol. Sen tog jag antihistamin också. För säkerhets skull. För de symptom alfa-gal orsakar varierar ju från den ena ytterligheten till den andra.
På något sätt överlevde jag natten. Ringde inte efter en ambulans, utan väntade till morgonen och ringde snällt det nummer man nuförtiden ska ringa innan man tar sig till jouren. Efter en lång väntan fick jag sedan höra en sköterska säga att jag kan ta panadol 1g upp till tre gånger om dygnet och burana av-vilken-styrka-det-nu-var si och så många gånger och vänta och se om det lättar.
Tack, men jag far hellre till sjukhuset. Jag har väntat tillräckligt nu.
På jouren i Ekenäs var de lagom glada åt att jag bedömde att panadol inte räckte till. Men eftersom jag stod på mig fick jag efter en stund ett pappersband med namn och födelsetid runt ena handleden och beskedet att gå till väntrum 3.
Efter att ha väntat ytterligare en lång stund fick jag träffa en läkare. Som inte visste något alls om alfa-gal syndrom men som berättade för mig vad ryggskott är och skrev ut två smärtstillande mediciner.
Jag frågade om medicinerna innehåller något däggdjursbaserat men det visste han inte och det var han inte heller intresserad av. Det kunde jag diskutera på apoteket, för där vet de mycket mer om sådant än vi läkare, sa han.
Det är lite besvärligt att ha alfa-galsyndrom när inte ens läkare känner till det, konstaterade jag. Det höll han med om. Han tillstod till och med att han aldrig har hört om det.
Det kom inte som en nyhet för mig i det skedet. Jag hade tänkt tala om mina levervärden, men bedömde att det var bortkastat en söndag förmiddag. Jag hade ryggskott och där med basta. Och om det inte var ryggskott var det kanske diskbråck, men hur det än var med den saken så tänkte läkaren inte befatta sig med alfa-gal.
Jag hade redan hunnit tänka att det var helt bortkastat att be en vän om skjuts till sjukhuset när jag fick gå in i ett behandlingsrum där en snäll sköterska gav mig en spruta med smärtlindring och något muskelavslappnande - efter att ha lovat kolla att det inte var något däggdjursbaserat i dem.
Det gjorde gott att någon lyssnade och verkade bry sig om vad jag sa.
Efter en stunds väntan lättade smärtan också till en del, så jag bad min chaufför för dagen att köra mig hem via apoteket.
Farmaceuten hade dessvärre lika lite koll på alfa-gal som läkaren, men hon försökte i alla fall sätta sig in i problemet.
Det här preparatet innehåller laktos, kan du äta det? Nehej, då ska vi titta efter något alternativ.
Så blir det tyst medan hon studerar alternativen. I något skede vänder hon skärmen mot mig så jag får vara med och läsa innehållsförteckningarna.
Men ingendera av medicinerna läkaren har skrivit ut har något alternativ som inte innehåller antingen laktos eller magnesiumstearat eller bådadera.
Farmaceuten blir olycklig. "Jag kan ju inte skriva ut ett recept på något helt annat åt dig."
Nej, det skulle ju läkaren ha gjort. Men det gjorde han inte.
Jag försöker hitta någon rekommendation i den svenska FB-gruppen för köttallergiker och ser att någon har svarat på en liknande fråga att hen brukar äta ibuprofen och samtidigt ta antihistamin för att motverka laktosen, så jag frågar om jag har mer antihistamin att ta ut.
Visst, mitt recept på desloratadin sandoz är i kraft fortfarande. Men på apoteket vid rådhustorget i Ekenäs råkar de förstås inte ha förpackningar på 100 tabletter inne.
Om hon byter ut den mot något annat desloratadinpreparat? Nej, det går inte, för de andra är inte däggdjursfria. Men med god vilja går det mesta att ordna: jag får med mig en mindre förpackning i stället, en som är avsedd för sådana som inte har recept.
Sen sover jag bort hela eftermiddagen.
Och nu på kvällen har jag bokat tid till min läkare här i Karis. Under morgondagen ska jag lära mig mer om vilka smärtstillande jag kan äta och på tisdag kan jag be att få recept på sådant som hjälper snarare än stjälper.
Och så hoppas jag att jag sover i natt. I stället för att ligga och vrida mig av smärta.
Då blir det kanske lite gaudete på måndag i stället.
Tack, men jag far hellre till sjukhuset. Jag har väntat tillräckligt nu.
På jouren i Ekenäs var de lagom glada åt att jag bedömde att panadol inte räckte till. Men eftersom jag stod på mig fick jag efter en stund ett pappersband med namn och födelsetid runt ena handleden och beskedet att gå till väntrum 3.
Efter att ha väntat ytterligare en lång stund fick jag träffa en läkare. Som inte visste något alls om alfa-gal syndrom men som berättade för mig vad ryggskott är och skrev ut två smärtstillande mediciner.
Jag frågade om medicinerna innehåller något däggdjursbaserat men det visste han inte och det var han inte heller intresserad av. Det kunde jag diskutera på apoteket, för där vet de mycket mer om sådant än vi läkare, sa han.
Det är lite besvärligt att ha alfa-galsyndrom när inte ens läkare känner till det, konstaterade jag. Det höll han med om. Han tillstod till och med att han aldrig har hört om det.
Det kom inte som en nyhet för mig i det skedet. Jag hade tänkt tala om mina levervärden, men bedömde att det var bortkastat en söndag förmiddag. Jag hade ryggskott och där med basta. Och om det inte var ryggskott var det kanske diskbråck, men hur det än var med den saken så tänkte läkaren inte befatta sig med alfa-gal.
Jag hade redan hunnit tänka att det var helt bortkastat att be en vän om skjuts till sjukhuset när jag fick gå in i ett behandlingsrum där en snäll sköterska gav mig en spruta med smärtlindring och något muskelavslappnande - efter att ha lovat kolla att det inte var något däggdjursbaserat i dem.
Det gjorde gott att någon lyssnade och verkade bry sig om vad jag sa.
Efter en stunds väntan lättade smärtan också till en del, så jag bad min chaufför för dagen att köra mig hem via apoteket.
Farmaceuten hade dessvärre lika lite koll på alfa-gal som läkaren, men hon försökte i alla fall sätta sig in i problemet.
Det här preparatet innehåller laktos, kan du äta det? Nehej, då ska vi titta efter något alternativ.
Så blir det tyst medan hon studerar alternativen. I något skede vänder hon skärmen mot mig så jag får vara med och läsa innehållsförteckningarna.
Men ingendera av medicinerna läkaren har skrivit ut har något alternativ som inte innehåller antingen laktos eller magnesiumstearat eller bådadera.
Farmaceuten blir olycklig. "Jag kan ju inte skriva ut ett recept på något helt annat åt dig."
Nej, det skulle ju läkaren ha gjort. Men det gjorde han inte.
Jag försöker hitta någon rekommendation i den svenska FB-gruppen för köttallergiker och ser att någon har svarat på en liknande fråga att hen brukar äta ibuprofen och samtidigt ta antihistamin för att motverka laktosen, så jag frågar om jag har mer antihistamin att ta ut.
Visst, mitt recept på desloratadin sandoz är i kraft fortfarande. Men på apoteket vid rådhustorget i Ekenäs råkar de förstås inte ha förpackningar på 100 tabletter inne.
Om hon byter ut den mot något annat desloratadinpreparat? Nej, det går inte, för de andra är inte däggdjursfria. Men med god vilja går det mesta att ordna: jag får med mig en mindre förpackning i stället, en som är avsedd för sådana som inte har recept.
Sen sover jag bort hela eftermiddagen.
Och nu på kvällen har jag bokat tid till min läkare här i Karis. Under morgondagen ska jag lära mig mer om vilka smärtstillande jag kan äta och på tisdag kan jag be att få recept på sådant som hjälper snarare än stjälper.
Och så hoppas jag att jag sover i natt. I stället för att ligga och vrida mig av smärta.
Då blir det kanske lite gaudete på måndag i stället.
Kommentarer
Skicka en kommentar