Igår var det min första dåliga dag på länge.
Jag fick nämligen för mig att jag skulle städa kylskåpet och det kan vara farligt. I mitt fall för att jag var dum nog att inte ta på mig handskar.
Jag resonerade att jag ju inte borde ha något i kylskåpet som jag är allergisk mot.
Det hade jag visst. Ett smörpaket.
Smörpaketet är min gudsons. Han vill nämligen helst ha äkta smör till potatis och sparris, till exempel.
Men eftersom smöret var inne i en separat plastpåse med knut på föll det mig inte in att jag inte kunde flytta paketet först till en hylla och sen till en annan.
Jag hade ju tänkt att smör som jag inte behöver befatta mig med var en bra kompromiss mellan min allergi och andras behov.
Men jag antar att det måste ha kommit lite fett på utsidan av påsen också, för ungefär en halv timme efter att jag hade städat färdigt i kylen började händerna klia på det där tråkigt bekanta sättet.
Jag tog förstås en tablett antihistamin, men innan den hann verka hade klådan spridit sig till fotsulorna också.
Jag började tänka att jag har blivit mycket mer känslig än jag var förr - tills jag insåg att jag ju just igår för första gången på flera veckor hade tagit en shot espresso med koffein i min morgonlatte.
Till vardags kör jag helt koffeinfritt nuförtiden, men jag har inte kommit mig för att beställa mer kaffekapslar så jag tänkte att jag bra kan dricka en stor havrelatte med hälften koffeinfritt och hälften koffein i kaffet.
Men det var en dålig idé, eftersom jag sen (tack vare kaffeinets uppiggande effekt?) fick för mig att städa kylskåpet efter frukosten.
Och så gick det som det gick.
Jag hade liksom tänkt att jag inte behöver vara så försiktig med koffeinet nu när jag bara äter hemma och risken för att jag får i mig något fel med maten är nära noll.
(Risken är inte helt noll ens hemma, eftersom jag kan missa karragenan, xantangummi eller något annat tillsatsämne om jag slarvar lite. Min senaste upptäckt är gellangummi, som precis som xantangummi enligt vissa källor kan odlas med hjälp av ämnen från däggdjur, vilket innebär en risk som jag inte är villig att ta. Karragenan har jag skrivit om här.)
Men tillbaka till gårdagens reaktion. Det var intressant att observera hur min syn försämrades också. Där satt jag i soffan med kliande händer och fötter och kunde inte se att läsa titlarna på böckerna i hyllan mitt emot. Tills antihistamintabletten började verka, kliandet lättade (först i fotsulorna) och synen återvände.
Och jag var tacksam över att kunna ta antihistamin och över att jag trots allt nu förstår vad som händer i min kropp.
Men nu är det nog slutstädat för min del för en tid. Och när jag tar mig för att slänga smöret och torka alla hyllorna i kylskåpet efteråt ser jag till att göra det med handskar på.
Glad palmsöndag och välsignad stilla vecka!
P.S. Bilden är tagen utanför S:t Henrikskatedralen år 2018, långt före coronaviruset innebar ett förbud mot större folksamlingar.
Kommentarer
Skicka en kommentar