Så har man haft coronatestningspinnen i näsan då. Det gick geschwint, men för sitt underhållningsvärde rekommenderar jag det inte direkt. Jag hade ju läst om hur det går till, så jag var förberedd, men kunde inte låta bli att säga att det var vidrigt. För det var det.
Men hur hamnade jag här? Jag har inte varit utomlands sedan pandemins början, jag undviker folkmassor, jag använder munskydd och handsprit när jag går till butiken och jag har - mig veterligen - inte träffat någon som har visat sig bära på smittan.
Men lite ont i halsen har jag haft i flera dagar nu. Och idag kändes det kanske lite värre än igår. Kanske. Det är svårt att veta, för jag har allmänt mått sämre igår och idag. Inte corona-sämre, utan alfa-gal-sämre. Magen har känts konstig, det stack till i sidan, jag har haft en aning om mina handflator.
Men igår var jag disträ och lagade en latte med havremjölk och en kaffekapsel med koffein i, i stället för decaf som jag brukar och mår bättre av.
Så lite frustrerad gick jag i förmiddags in på Omaolo-tjänsten och fyllde i halsont som enda potentiellt coronasymtom. När jag hade fyllt i ålder och vikt och resten fick jag svaret: "Du har lindriga symtom, och det är skäl att du blir testad för coronavirus." Sen uppmanades jag ta kontakt med närmaste hälsocentral, vilket jag gjorde.
Den automatiserade svararen gav mig beskedet att det var 98 personer före mig i kö, så jag valde att trycka ett för att signalera att någon skulle ringa mig på eftermiddagen i stället. Vid tresnåret fick jag sedan berätta att jag vet om min hals.
"Du har med väldigt stor sannolikhet inte corona, men du gjorde rätt som ringde." När det visade sig att jag inte kör bil (och alltså inte kan ta mig till sjukhuset i Ekenäs för testning utan att använda mig av kollektivtrafik) fick jag höra att en rörlig testningsenhet ringer upp idag och meddelar när de dyker upp. Det kan hända att det blir först imorgon, sa kvinnan i luren.
Men det gjorde det inte alls, för strax efter kl. 20 ringde telefonen och en röst sa sig ringa från en ambulans. (Det fick mig förstås att tänka att någon när och kär hade råkat ut för en olycka eller ett sjukdomsanfall, men så var det ju inte.) "Vi är där om fem minuter," sa rösten. Inom utlovad tid var ambulansen på plats och ytterligare fem minuter senare var provet taget. Så nu är det bara att vänta och se hur snabbt jag får mitt resultat - senast på fredag borde beskedet finnas på OmaKanta, trodde testaren.
Om det är annat än negativt är jag väldigt överraskad. I synnerhet som jag nu har en annan teori för varför jag har mått sämre idag.
Den teorin stavas honung.
För under eftermiddagen har jag hunnit käka både antihistamin och litalgin mot klåda och smärta. Allt, precis allt i min kropp har skrikit att jag har fått i mig någon däggdjursprodukt, något med alfa-gal i. Samtidigt som allt, precis allt i min hjärna har protesterat: jag har ätit hemma, mat lagad på endast trygga ingredienser. Det enda litet ovanliga har varit honungsmjölk mot den onda halsen. Det har jag drucket en hel del av de senaste dagarna, nämligen. Honung har jag satt i te också. Mjölken har varit samma Valio Oddlygood Barista-havremjölk som jag har använt till morgonkaffet de senaste månaderna. Men honung har jag bara satt i te då och då det senaste halvåret.
Men hallå! Honung produceras av bin och ett bi är minsann inget däggdjur!
Och ändå. Det är det enda som passar. Idag hann jag bälga i mig tre-fyra muggar honungsmjölk mot halsontet (som inte alls blev bättre, utan snarare sämre) innan jag hade förstånd att söka på ordet "honey" i den största AG-stödgruppen jag tillhör på FB. Och fick träff på träff på träff.
En del hade förstås andra problem än jag, frågade t.ex. om någon hade reagerat på en produkt som innehöll både honung och en eller flera däggdjursbaserade ingredienser, eller rekommenderade någon hudvårdsprodukt som innehöll honung. Men många, många frågade som jag: "Varför reagerar jag på honung när det inte är en däggdjursprodukt?"
Svaren varierade från att pollenallergiker kan reagera på honung också, via att amerikansk stormarknadshonung uppenbarligen kan vara utspädd med lite vad som helst till att det kan finnas av det gift som bin kan producera i honungen och att en del reagerar på det giftet. Och så fanns det en hel bunt av "jag vet inte varför men jag reagerar också".
Så nu ska jag se om mitt halsont inte egentligen är halsont längre, utan bara en slemhinna som är irriterad på honung.
Inte vet jag varför jag mår dåligt av koffein heller (för det är ju inget litet däggdjur), eller varför jag mår bättre när jag undviker gluten, men för stunden lägger jag till honung på min (växande) lista över förbjudna ämnen.
Oberoende av vad det blir för svar på mitt coronatest.
Kommentarer
Skicka en kommentar